Det här med att bli rumsren kan fresta på mattes nerver ibland. Jag vill, såklart, att hon ska bli rumsren samtidigt vet jag att alla hundar blir det - förr eller senare. Och för att bli det mer förr än senare så försöker jag gå ut med henne så fort hon sovit, ätit, busat. Klassigt javisst! Men som igår, vi kom fullkomligt i otackt! Hon kissade inne, jag ser det (försent) och tar ut henne. Hon tycker det är en kul lekstund med matte, vilket det ju i och för sig var... Sen tröttnar vi och går in, inget kissa ute. Så händer nåt mer inne; bajsar, vilket hon faktiskt ALDRIG gjort! Matte tar ut liten valp och vi knatar runt, inte fasen händer något (i alla fall inte som jag hade tänkt; kissa, skita ute...).

Såhär höll vi på mest hela dagen, otackt och missar av mig. Men idag är en ny dag och vi tar nya tag. Det gäller att inte se misslyckanden när sånt här händer, bakslag kommer hela tiden. Då är det bara att lära sig av dem och göra annorlunda i fortsättningen.

En bra sak är att golvet blir städat, dock lite fläckvis, men ändå! :D

I helgen som var var vi till Barkarby och gick runt, på shoppingstället där. Vi satt på olika bänkar och kollade på folk, Enya är en typisk rottis och lägger sig ner när inget händer. Det är skönt att se att hon slappnar av, även i för henne nya miljöer med nya lukter och ljud. Många ville såklart hälsa på henne och hon är väldigt social och pussig, alla sa vilken fin hund hon är!

I Barkarby, ligger vid mina fötter och kollar folk.

Eftersom Hamilton (vår förra hund som vi tyvärr fick ta bort vid ett års ålder) hade problem med armbågarna och ev höfterna så är jag livrädd att Enya ska gå/röra sig för mycket. Läste någonstans om att en minut per vecka de är gammal är lagom i promenad, alltså 11 minuter nu. Vi kommer inte ens upp i det tror jag, utan koncentrerar oss på fritt i skogen. Hon får upptäcka skogen på egen hand; nosa, klättra lite, ta sig över små hinder osv. När vi går i skogen har jag inte Amber med, med risk att hon triggar igång lek och bus. Däremot tar vi en kvällspromenad med bägge hundarna i koppel. Promenad och promenad... Några minuter längs gatan.

Sen har vi små, små inlärningsstunder. De kan ta allt från 3 sekunder till nån minut, men vi gör de flera gånger om dagen. En annan sak som, i och för sig faller sig naturligt, är vila/ha tråkigt. Jag vet att när hon varit vaken nån timme drygt så är hon trött och då sätter jag mig still och inväntar att hon går och lägger sig, vilket hon gör. Läste nånstans att valpar växer när de sover, och att de behöver sova mycket. 16-20 timmar per dygn är inte ovanligt.

Halvvägs ur den rosa puffen (som egentligen Amber fått men inte ligger i... Enya älskar den!)

Ännu en puff-bild.

I soffan, bredvid mig.

Inknölad bredvid mig igen...

På rygg mot vedställningen...

Sover ute på altanen...

Vid soffan, oftast ligger hon mer eller mindre under soffan. Vi får se hur länge till....

Här hade hon möblerat om puffen och lagt mot bia-bädden och somnat...

Visst är hon underbart söt!! <3

Sötnosen i skogen!

Kram, Therese

Ja, ungefär så kan man väl sammanfatta Enyas senaste dagar. I lördags var vi till Djurgården och gick, parkerade vid Junibacken och tog oss till Gröna Lund. Enya blev såklart buren en hel del! Vi vill inte överanstränga hennes små tassar, även om hon protesterar rätt rejält att bli buren...

Hon fick många nya fans på vägen, både svenska och en hel del turister! Folk log, frågade om de fick klappa och fick pussar i massor. En kvinna kastade sig mer eller mindre ut från en uteservering och ville klappa! Enya är oerhört cool, hon gillar folk och hon hetsar inte upp sig i onödan. När vi sitter still så lägger hon sig ner och kollar lite. Ingen nervositet där inte! Inte ens när vi stod utanför Grönan där folk tjoade och tjimmade så lyfte hon speciellt mycket på ögonbrynen.

Vi vägde henne i lördags också. Hennes vikt hittill har varit;

8 v plus någon/några dagar; 6,2 kg
9 v 7 kg
10 v 8,4 kg

Varför hon gått upp så mycket sista veckan vet jag inte, för hon känns inte direkt mullig... Snarare åt andra hållet. Det är kul att kolla vikten, men jag tittar hellre på hur hunden ser ut i hullet. En tjock rottis är inte vidare vackert, dessutom tycker jag att det gränsar till djurplågeri eftersom de belastar leder och sånt för mycket!

Vi tränar vidare med sitt, ligg, tass och skall. Hon är väldigt lättlärd och tycker framför allt att det är kul att träna! Hon är en matglad hund som är lätt att motivera med godis. Den här veckan ska vi även träna in lite sitt kvar. Vi har även som standard att hon får sitta och vänta på sin mat, samt titta på oss innan vi säger varsegod. Jag har olika lång tid på hennes sitta kvar samt att jag säger en massa andra saker också så hon verkligen lyssnar efter varsegod och inte bara vad-som-helst...

Varje dag går vi en runda i skogen, bara Enya och jag. Amber får vara hemma då. Det här för att det dels inte ska bli så stojigt på promenaden men mest för att vi ska "bonda". Jag vill att Enya är uppmärksam på mig, kommer när jag ropar och framför allt inte går på egna strövtåg. När hon blir stående i en lukt och inte har koll på mig, så smyger jag iväg och gömmer mig. I början var det inte särskilt långt, så hon inte behövde leta allt för länge efter mig. Men idag hade jag ganska långa avstånd, ca 20 m, men hon letade lätt rätt på mig. Dock lite orolig, vilket jag vill att hon blir så hon inte har de här egna strövtågen. När hon kommer är det godis och massa gos, så det bara är super-positivt att vara med matte!

På promenaden kör vi även lite av den träning vi gör inne, bara för att få lite störning, men inte så mycket störning. Och andra underlag att lägga sig på till exempel.

Har nån av er tips på träning av valp, nån kanske skriver egen blogg? Dela gärna med er till mig, jag vill lära mig så mycket jag kan! Min maill är; tbergsmo@icloud.com.

Någon bild ska ni få också, men tyvärr har minnet i min telefon varit fullt och jag har inte kunnat ta några förrän igår och idag...

Amber på kuddarna; prinsessan på ärten nr 1.

Enya bland kuddar, täcken och leksaker; prinsessan på ärten nr 2.

Sköt om er och de era!

Kram, Therese

Den lilla valpingen var billig igår vill jag lova! Först rullade hon sig i skit & sen bet hon sönder en lamp-sladd...

Vi går ju promenader i skogen bakom huset varje dag & jag har sett att Enya är en liten rullare. Vid flera tillfällen har hon slängt ner nacken i nån gosig lukt och myst en stund. Jag har väl inte helt delat hennes entusiasm över dofterna, men än har det varit torra dofter. Igår var det diarre efter nån hund tror jag. Det såg i alla fall så ut i pälsen. Jag motade in henne i duschen och schamponerade grundligt, gick rätt ok. Misstänker att det inte är sista gången hon blir tvättad, hennes mor rullar sig tydligen också i div... Synd att även det ärvdes ner ?

På eftermiddagen låg Enya under soffan, men märkliga läten hördes. Jag kollar in & ser henne tugga för fullt på en lamp-sladd! Det är egentligen enda stället som inte är valpsäkrat plus svårt att hålla uppsikt, men snart kommer hon inte under soffan mer!

Idag har hon samlat plus-poäng igen! Vi åkte till Arken Zoo i Bålsta för att miljöträna lite samt köpa nytt halsband. Hon grejar det galant; går svansviftande fram till nya människor & pussas. Står jag still & inget händer så lägger hon sig ner. Vi bokade även in tid för vaccination & sköterskan som bokade fick data-hjälp när Enya låg på disken!

Sen kom det fram en gammal dam och hälsade, hon hade varit rottis-uppfödare hela sitt liv. Fick massa beröm för att hon är fin i kroppen, fina färger & framför allt ett väldigt coolt och vänligt sätt! Sköterskan berömde också hennes nyfikenhet och orädsla!

Det är en toppenhund, men känns ännu bättre när man får det från andra runt omkring!!

Nästa vecka har vi inget inbokat, så om någon vill komma & valpgosa så hojta bara till så bokar vi nåt!

Kram, Therese

Här är det full rulle på dagarna, och nån natt då och då ;-)

Enya är en helt underbar liten tjej, hon lär sig snabbt och är väldigt go och pussig. Hon är modig, nyfiken och ibland (såklart) lite osäker på nya saker. Men med hjälp av stöd från oss och lite godis så löser vi många nya grejer. Jag stod häromdagen och stoppade in godisar i däck-spåren på en motorcykel som var jätteläskig som hon skällde ut efter noter. Men med hjälp av mig och godis så snurrade hon runt hela motorcykeln som om det inte var något som helst farligt. Jag antar att man ser lite knepig ut när man står och klappar en motorcykel på däcken men det bjuder jag på för att Enya ska bli van vid nya grejer!

Vi har börjat ta längre turer med bilen och det går kanon! Hon piper lite i början, men säger inget sedan. Dessutom verkar hon inte vara åksjuk!!! Det var jättejobbigt med Hamilton, man behövde räkna timmar från mat till bilåka för att slippa sanera bilen. Enya fick igår ta en tur i bilen strax efter lunch och inte en enda kula kom upp (Y)

Vi tränar lite smått på sånt som är bra att kunna. Det är en sån bra ålder att hålla på för de är läraktiga och VILL! Hon känns lättlärd och har redan lärt sig sitt, ligg och skall. Jo, tass också! Inte klockrent varje gång, men med stor entusiasm :D Det gäller bara att ha gott godis, kulorna hon äter varje dag är inte särskilt intressant att använda vid ny-ilärning - då går hon därifrån!

Nätterna går väldigt bra, om vi varit ute på en liten promenad innan sängdags. Har vi inte gjort det blir det ut och kissa mitt i natten... Så där har vi lärt oss något, den hårda vägen! Härommorgonen sov hon ända till halv sju och det var skönt för oss alla! Annars är det runt 5-5.30 som är normal uppgångstid...

Vi var ute med båten i helgen. Vi har varit ner till båten tidigare och bara suttit och bryggseglat med henne, det gick jättebra; hon bara la sig ner och sov på durken. Nu i helgen började vi med att sitta i båten en stund innan vi gav oss ut för att hon skulle vänja sig lite. Men det hade vi inte behövt! När väl båten var igång och hon låg på plats bredvid mig så somnade hon nästan direkt och sov hela tiden, trots att det guppade och lät.

Vi försöker träffa en del folk och vara på nya platser så hon vänjer sig tidigt. Jag upplever henne som en typisk rottis som lägger sig ner och vilar när inget speciellt händer; en tydlig på och av knapp!

Nu lite bilder;

Typisk rottis-stil att ligga på rygg!

I buren i bilen.
"Låt mig sova vidare!"

Under soffan är utmärkt att sova, än så länge... Snart kommer hon komma in men inte ut!

I båten, men huvudet på mitt ben. Sen somnade hon!

En lite rolig bild från igår; Enya sitter på vattenskålens kant och äter middag... Tur jag har en stabil vattenskål!

Apropå vattenskål; när vi var i båten och Enya låg på durken och sov skulle hon lägga upp huvudet på något och fann då den lilla vattenskålen vi hade med. Hon la huvudet där, halvsovandes, och vips så tippade den och hela hakan blev blöt. Hon såg väldigt förvånad ut!

Det var lite om de senaste dagarna!

Kram, Therese

PS Tack för alla kommentarer, jag blir jätteglad!

Igår var det dammsugning som gällde här hemma, det kände som ett jordstampat golv så snabeldrake och svabb behövdes! Fint blev det och jag hade hundarna ute på verandan under tiden, så jag slapp små tassavtryck på nysvabbat golv ;-) Inte var hon rädd för dammsugaren inte!

Vi har kommit på hur vi ska göra på kvällen för att få så mycket sammanhängande sömn som möjligt; vi går en liten promenad, busar, tränar på tomten innan vi går in och hon får ligga i sängen och tugga ben. Då är hon helt slut och somnar av sig själv med huvudet instucket bakom våra kuddar. Sen sover hon till 5-5.30 när vi brukar gå upp. Det är skönt att nätterna funkar så bra som de gör! Första natten gjorde vi nog lite dumt som dels gav mat ganska sent så hon behövde ut mitt i natten och dels inte var så värst trött. Men man lär känna varandra för var dag och hittar rutiner och vanor som funkar!

På morgonen är hon så go och pussig, maken ligger kvar i sängen och gosar medan jag pinkar och slänger på mig kläder, sen ut och hon gör sina behov ute direkt! Att äta frukost direkt man vaknat verkar inte vara hennes grej, hon vill nog gärna morna till sig lite. Jag brukar göra så att jag ställer ner maten, hon får 5-10 minuter på sig att äta (efter att hon lämnat skålen alltså!), sen tar jag bort den och väntar några timmar. Äter hon inte upp allt så åker det undan, jag tänker inte ha en hund som går omkring och små-äter hela dagen.

Igår tränade jag en sväng att sitta-still-och-ha-tråkigt i mattes famn. Det var en ål som ömsom grymtade (hon har mycket ljud för sig denna dam!), muttrade, pep och blängde surt till att ömsom halvsluta ögonen och nästan somna för att börja grymta igen. Vi satt en stund, men sen såg det ut såhär;

För mig är det viktigt med mycket hantering av hunden, så hon blir van att man tar i henne. Jag märkte med Hamilton (som hade ledproblem, opererades och rehabiliterades) att just hanteringen var så mycket lättare när en valp blivit van från början! Vi hade aldrig några problem vid veterinärbesök eller på rehaben, han bara njöt av att de tog i honom och var aldrig bångstyrig. Även när vi tog i honom och var tvungna att göra övningar fann han sig lätt i det. SÅ mycket pyssel med hennes kropp blir det när hon ligger still och böja lätt, massera osv.

Idag har hon varit med om spännande saker! Hon har åkt bil i buren i bakluckan för första gången. Vi har tidigare haft henne i famnen, de två gånger hon åkt bil, men det är ju ohållbart. Så idag fick hon och Amber följa med mig och min mamma ner till Skokloster Slott. Det var väl inte så jättekul att sitta i bakluckan utan att se oss till att börja med, vilket Enya ylandes berättade. Men snart lugnade hon ner sig och på vägen tillbaka från slottet (tar väl ca 5-10 minuter korta vägen) åkte vi den liten längre vägen runt så hon riktigt vande sig! Hon var mestadels tyst på vägen hem, så det här kommer gå som en dans.

Väl nere på Slottet var det många intryck; det var några som tog ner grenar från div träd, det sågades och folk rörde sig. Det var folk som gärna kom fram och hälsade, vilket jag tycker är positivt. Hon fick höra en hel skolklass stoja, jag gick inte nära med risk att 30 ungar skulle rusat fram - det är vi inte mogna för än! Sen satte vi oss och fikade, och hon la sig direkt vid mina fötter och sov. Trygg och lugn, så skönt att se!

Sitta still på trappan var väl inte riktigt hennes melodi!

En bild hann jag med i alla fall!

Provade en annan trapp, men det gick väl sådär...

"Du sa att jag skulle gå ner nu, va?"

Att ligga still när vi fikade var betydligt lättare!

Hoppas ni finner glädje av att läsa bloggen och som alltid; jag ÄLSKAR kommentarer ;-)

Kram, Therese

Nu har äntligen det lilla underverket kommit hem till oss! Hon heter Chiltanas Ixuz Ivanna i stamtavlan, men kallas Enya här hemma. Om man googlar får man fram;

"Enya är ett irländskt namn som betyder "tro hopp och fred"livets glöd" som man behöver för att överleva svåra saker i livet."fet text

Ett passande namn på en söt liten krabat som fullkomligt charmat oss.

Här ligger hon tryggt och sover bredvid husses fötter...

Vi hämtade henne i lördags, resan hem gick jättebra, hon sov mest hela tiden. Väl hemma fick hon gå ut på vår gräsmatta och kissa;

Sen fick hon träffa Amber, vår lilla Tibetanska Spaniel-flicka på 2 år. Jösses vad bus det blev... De har nästan samma vikt och samma storlek - den här veckan i alla fall ;-) Enya vägde 6,1 kg igår och Amber 6,4 kg.

Amber uppfostrades av vår förrförra rottis Leia och uppfostrade vår förra rottis Hamilton, så hon är en rottis i hennes egna ögon! Tuff som få, men har ändå en väldig kärlek och gosighet som vi alla får ta del av. Hon kommer lära Enya allt hon kan vad gäller kampande, morrande, busande och pussande.

Under lördagen och söndagen var vi hemma mest men gjorde även utflykter ner till båtklubben och in till Bålsta. Hon måste ju vänja sig vid olika miljöer, lukter, läten och folk. Lördagen bjöd på en båtuppdragning i hamnen som vi kollade på, det var både spännande och lite läskigt. På söndagen fick hon lära sig både att gå i koppel och gå på bryggan - samtidigt! Jag vill inte att hon druttar i vattnet så jag satte på koppel, vilket hon tidigare VÄGRAT gå i, men när det blev fokus på brygga och vatten och båtar så glömde hon väl bort kopplet och knatade på rätt bra!

Att springa i skogen är bland det roligaste som finns att göra!! Hon springer så fort att tassarna ibland försvinner under henne och hon gör en kullerbytta, sen upp igen. Hon gör lekinviter till Amber och studsar på alla fyra för att få igång lek, vilket Amber inte är sen att hänga på!

Vi tränar också, självklart, att hon får vara ute själv med oss. Det känns viktigt att dela på dem ibland också! Vi har tränat på hennes namn och jösses vad snabbt hon fattade det! Nu vänder hon sig om när man ropar hennes namn, förutsatt att hon inte är helt inne i nån lukt eller nåt smarrigt att äta... Men vi tar det i korta steg och går inte så fort fram, hon är ju en liten valp! Även om jag tycker att valpar kan lära sig en hel del och inte "bara vara".

Idag ska snabeldraken fram och vi får se hur hon tycker om det... När vi slamrade lite i köket i lördags var det inte särskilt roligt, men igår gick det bättre! Vänja vid ljud och inte göra rädd eller ömka är min melodi.

Välkomna att följa oss och Enyas vardag!

Kram, Therese